april 2010


Glöden i pennan har svalnat, men jag ska försöka ta mig tid framöver att vara lite mer aktiv på bloggen. Svårt att hinna med. Hudvård. Är. Ju. Kul. Men det kräver så mycket tid att testa och tycka. Att blogga är väldigt mycket att vara ett slags ständigt brinnande åsiktsmaskin. Och det är…påfrestande. Men nu måste jag.

Hudvård i ropet

Som nämnt tidigare att jag glad att ekologisk hudvård och naturlig hudvård verkar vara i ropet just nu. På nästan varje skönhetsblogg den gångna veckan har det varit ett inslag om this type of hudvård. Inte minst var det ett himla kverulerande och debatterande på Lipglossbitch om LDB:s ekologiska ”storsatsning” LDB – eco. Själv gick jag ganska hårt åt LDB Eco:s 80%iga bodylotion,  som jag tyckte kändes som ett billigt PR – trick. Till slut svarade ”Ulrika” från LDB på diskussionen och hänvisa konsumenterna till http://www.ldb.se/eco.

Och efter att ha läst den sidan är jag ännu mer skeptisk. Såhär förklara LDB ex. varför du valt att inte använda 100% ekologisk ingredienser:

”Samtidigt som vi vill använda ekologiska ingredienser i så hög utsträckning som möjligt vill vi inte ge avkall på produkternas känsla, kvalitet eller pris. Vi har t.ex. valt att tillsätta konserveringsmedel och LdB Energy ComplexTM som inte går att få ekocertifierade. Övriga ingredienser som inte är ekocertifierade är emulgator, silikon och parfym. Dessa ingredienser tycker vi är viktiga för att få den rätta känslan i produkten”.

Man använder alltså emulgator, silikon, parfym och konserveringsmedel för ”att få den rätta känslan i produkten”. Ja. Jag vet inte. Det var inte vattnet. Det ska erkännas. Där hade jag fel. Eller åtminstone säger LDB att jag hade detn. Men det här med den rätta känslan är nog en av de mest märkliga formuleringar jag läst för att rättfärdiga billigt syntetiskt skit i en hudvårdsprodukt.

Vad säger man? Operationen lyckades. Patienten dog.

Det är bråda dagar för kosmetikabranschen. Boomen med ekologisk hudvård och naturlig hudvård är här i allra högsta grad och i vissa fall verkar det som om de stora drakarna (företagen som kapitaliserat miljarder genom åren på hudvårdsprodukter) får panik. Jag kan se det framför mig. Scenariot på det STORA hudvårdsföretaget. Hur den kostymdraperade ledningsgruppen av 55 – åriga gubbar stormar in på måndagsmötet med vilt uppspärrande ögon och VRÅLAR åt marknadschefen att ”nu är det f-n i mig hög tid att hänga på den här trenden med naturlig hudvård!”. Och hur sedan marknadschefen i sin tur liksom sväljer panikångesten, tar hissen ner till produktchefen och VRÅLAR att nästa hudvårsserie minsann ska krängas och marknadsföras som naturlig eller ja, helst ekologisk.  Och hur produktchefen i sin tur kliar sig i huvudet och tänker: ja, hur f-n löser vi det här?

LDB, ett relativt stort företag som sysslar med hudvård, tyckte säkert att de löste problemet på ett finurligt sätt med sin ”nya” hudvårdsserie LDB ECO. Och håll i er nu. För denna serie, som består av två bodylotions vid namn LdB Lotion with Pomegranate för normal hud och LdB Lotion with Olive & Shea för torr hud,  innehåller hela 80% ekologiska ingredienser. Detta enligt en certifiering av LDB själva.

Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta åt det här. Jag har primärt valt att skratta. För det är ju ganska dumt i huvudet hela saken. På Lipglossbitch, en av mina favoritbloggar för skönhetsprodukter, har man diskuterat denna nyhet fram och tillbaka  och vissa tycker det är horribelt av LDB medan andra tycker att det är en ”ärlig” marknadsföring där företaget i alla fall gör ett försök att bli mer ”naturliga”.

Personligen tycker jag det är strunt. För det första är det 80%-iga ekologiska innehållet värt mindre än ett löfte från Thorsten Flink. Varför? Jo, för att denna bodylotion med all säkerhet består till 70% av vatten och att dessa procent  räknas som ekologiska procent i marknadsföringen. För att sen boosta upp värdet till 80% behöver företaget i princip bara stoppa ner en påse ekologiskt  te – i vattnet, låta det dra en stund och så vips, så har vi den ”ekologiska” hudvårdsprodukten.

Tro mig, jag VET att det går till sådär för jag har vänner som jobbat med exakt dessa metoder hos både större och mindre hudvårdsföretag. Att LDB dessutom är dumma nog att marknadsföra sina egna produkter men sin EGEN certifiering samtidigt som de skrattretande nog påstår sig vilja gå i frontlinjerna för en mer ekologisk hudvård visar bara att de inte skäms för att pissa sina kunder rakt i ansiktet och skratta hela vägen till banken.

Oj, vad länge sen det vara jag skrev något på den här bloggen nu. Varför vet jag inte. Har väl med trötthet över höst och vinter att göra, och att jag successivt blivit tömd på ljus till den grad att glöden i bloggpennan falnade och försvann. Men jag ska återuppta den. Det har jag bestämt. Sann kärlek rostar inte och min passion för ekologisk hudvård och naturlig hudvård har inte förändrats. Den är densamma. Och medan jag uppenbarligen inte skrivit något här, så har jag hunnit testa massor av hudvårdsprodukter.

Ekologisk hudvård ska rädda pandorna:)

Ekologisk hudvård är, som jag noterade i mitt förra inlägg, verkligen i ropet. Det känns som att hela nischen står inför en kommande kommersiell explosion. Det verkar som att många är nyfikna och vill veta mer. Och jag välkomnar det helhjärtat. Ju fler som får kunskap om ekologisk hudvård, ju bättre är det enligt min mening. Det finns inget som helst syfte med att nischen ska vara till för friluftshajkare och new – wave botaniker. Nej, för f-ck sake: låt ekologisk hudvård spridas till ENVAR och låt det komma en förståelse att du ska välja denna typ av hudvård mindre för att rädda pandorna i djungeln och mer för att det är en typ av hudvård som KOMMER GÖRA DIG SNYGGARE. Det är åtminstone min filosofi. Och det är nog bara när denna filosofi når ut till den breda massan, som vi kommer rädda pandorna. Paradoxalt, eller hur?