Paradise Hotel. Oh my god. Vad ska man säga?

Jag skulle faktiskt ljuga om jag sa att jag aldrig kollar. För det gör jag. Men är det bra? Nej. Det är det inte. Och hur fräscht känner det egentligen såhär i slutet av 2009 med knullglamourpartytv? Inte speciellt fräscht.

Man sitter och nästan mår illa av nervositet vid parceremonierna. Inte för att det är spännande. Utan för att man skäms liksom. Och personerna. Så osäkra, så fumliga. Ta den här killen Stefan. Han är söt.  Ja, snygg. Det är han. Men så osäker att jag inte skulle stå ut en minut i hans sällskap. Och stilen. Den är, för att uttrycka sig snällt, ”mindre attraktiv”:

  • Stora glittriga fuskdiamanter a la 2003 i vardera öra – så….fett fel.
  • Hatt av läder, läderhatt alltså,  i den 40-gradiga hettan – så…riktig fett fel.
  • Svart kostymväst över tajt muskellinne – så superriktigt fett fel( Don Johnsson revival ÄR sååå 2008).
  • Blekslitna jeans – nej snälla Stefan: du har möjligtvis inte somnat i en tidsmaskin och vaknat upp år 2000?

Stefan: du kan vill åtminstone öppna en modetidning och försöka? Pleeeease?

Annonser